Kom precis hem från mamma-/babygympan som blev riktigt bra. Startade dock med panik över att jag inte kom in i musikskåpet... hade visst inte den nyckeln! Som tur är fick jag tag i Jockes kusin som kunde komma med en bergsrpängare i sista minuten! TACK JIMMY!
Nu känner jag mig lagom trött i kroppen, inte slutkörd som efter aerobicen men helt klart känns det att man har rört på sig. Firar detta med en god tonfisksallad! Mums! :)
Fick ett glatt besked igår när jag var hos Jenny. Hon ska ha 25-årsfest den 13 eller 14 november. Så jag har något kul att göra i november. Tjoho. Älskade Jenny:)
Jag hatar verkligen november. Nu ska jag öppna mitt hjärta och tala om varför:
Den 16 november är det 10 år sedan min mamma dog, men jag minns det som igår. Jag minns när pappa berättade för mig att det skulle ske och jag minns exakt hur jag kände när han sa det. Jag minns exakt hur det kändes när jag kom hem från skolan och ambulansen stod utanför vårat hus och jag kommer exakt ihåg känslan när den åkte iväg... Jag kommer ihåg hur det var på sjukhuset och hur chockad jag var när jag såg mamma ligga där. Jag kommer ihåg att jag satt i min svågers knä och grät. Jag minns sista gången jag sa till mamma att jag älskar henne och hur jag höll hennes hand när hon slutade andas. Det känns ibland som att det hände igår... Jag saknar min mamma så att det gör ont, fast jag inte alltid visar det så finns sorgen där och jag tänker på henne varje dag.
Jag önskar verkligen att Felix fick träffa sin mormor. Hon var det finaste som finns. Älskade mamma, vila i frid.
God natt
5 kommentarer:
Gumman då,! :( jag förstår att det måste ha vart hemskt och att det är något som du kommer att sörja och tänka på varje dag! du är stark som tagit dig igenom detta trots att du va så ung! och vet du vad jag tror? jag tror att din mamma är med dig, Jocke o Felix hela dagarna! :)
mimmi älskling jag ligger i min säng och gråter! tänk vad du har fått gå igenom :'( jag tror precis som camilla skriver, att din mamma är med dig för alltid och att hon stolt tittar ner på dig ifrån himlen. älskade vännen min!
Älskade vän, du är otroligt stark. /Jenny
<3
Världen är så orättvis..10 år sedan, för mig är det 2 år sedan..tiden går alldeles för fort..ibland vill jag plocla upp telefonen och ringa hem, men vet ju att hon inte är där...USCH!! KRAAAM!!
Skicka en kommentar