Mycket nu! :-)

Hej!

Det är mycket som händer nu! Jag hinner inte riktigt uppdatera som jag vill. Jag har ju inte uppdaterat er någonting om hur Felix kom till världen eller nåt! Skäms på mig!

Lördagen den 13 juni var jag och Jocke på bio i Eskilstuna. Vi såg filmen baksmällan (som btw är den ROLIGASTE filmen jag sett, SE DEN!). Vi hade parkering som gick ut strax efter 23 (ganska komiskt att Felix föddes nästan exakt ett dygn senare...).

Vi gick väl och lade oss efter tolv någon gång och som vanligt vaknade jag och var kissnödig fram på morgonkvisten... så jag gick upp och kissade. När jag reser mig från toan känner jag att det rinner längs benet... va fan, tänkte jag, jag HAR ju kissat klart! Då slog det mig att det såklart var vattnet som gått... så jag ropar på Jocke som tror att jag skämtar och blir lite smått stressad när han förstår att jag menar allvar ;). Vi ringer till Västerås och de säger åt oss att komma in. Så vi åt frukost i lugn och ro och åkte sedan in. Väl där fick jag ligga med CTG apparat där de kollade hur kraftiga värkar jag hade och barnets hjärtljud. Eftersom värkarna var oregelbundna fick vi åka hem igen runt 8.

Väl hemma igen började värkarna tillta och jag hade svårt att sova. Jag vankade mest omkring i lägenheten, försökte titta på TV och duscha... men vad hjälpte det? Jocke kom upp och vi försökte titta på Madagaskar 2. Ungefär 15 min in i filmen bestämde vi att vi skulle skriva upp värkarna på ett papper för att lättare se om de var regelbundna, för nu hade jag ONT! Och visst var de regelbundna! 4 min mellan värkarna hade jag så vi bestämde oss för att åka in igen vid 11.

Vi blev inskrivna på förlossningen vid 12 och jag fick börja med lustgas (som förövrigt var min bästis under hela förlossningen ;) ). Och OM jag blev lustig? Ni som har saknat att festa med mig skulle ha varit med ;). Vid tre-tiden hade jag väääldigt ont. Ca 1min mellan värkarna och jag bestämde att jag ville ha ryggbedövning (epidural) så barnmorskan ringde efter en narkosläkare som skulle sätta den. När han gjort det dröjde det inte länge förrän jag inte alls hade ont längre! Jag kunde t.o.m sova! Vid halv sex fick jag påfyllning av bedövningen... vad som hände sen är som en dimma!!!

Jag har ingen aning om när jag fick börja krysta och så, jag vet bara att lillemannen vägrade sjunka ner så jag fick ligga och stånka och stöna några timmar innan det var dags att krysta. Och DÅ var det jobbigt... fy fan. Har aldrig varit så förtvivlad i hela mitt liv. Jag skrek och grät. Barnkorskorna och Jocke pushade och berömde men jag ville bara åka hem! Hur mycket jag än tryckte på så var värkarna för korta och bebisen åkte bara tillbaka hela tiden. Jag hade heller ingen paus mellan värkarna så jag hann inte återhämta mig emellan... Så sugklocka fick det bli. Efter tre drag så lossnade den... och de kunde inte sätta dit den igen för det gjorte FÖR ont... så de fick pressa ut honom genom att trycka på magen. Och såklart så fastnar ungen halvväggs ute!! Och DÅ fick jag en paus mellan värkarna, typiskt! Men tillslut kom han ut! Men då fick de ta ut honom för att han hade så mycket fostervatten i lungorna så han andades konstigt. Så jag fick vänta i en kvart innan jag ens visste att jag hade fått Världens finaste pojke.

Tycker ni att det låter jobbigt? Då kan jag säga er att det är värt varenda minut av smärta. För känslan när det är klart är obeskrivlig!!! Men jag längtar inte efter att göra det igen!

Puss och hej!