Måndag

Hej.

Idag är det måndag och jag är hemma från jobbet. Dels för att jag faktiskt är krasslig (halsont, hosta... you name it), och dels för att jag väntar på besked över vad som händer med min kära Jocke.

Jocke skadade sig på hockeymatchen igår i Säffle och fick en skridsko över knäet. Ambulansen kom snabbt och han blev körd till lassarettet i Karlstad. Jag fick bara ett samtal av Victor där han sa att Jocke gjort sig illa men att någon ringer mig sen och att han skulle åka till Karlstad och sy. Så där satt jag och visste varken ut eller in. Jag vet ju hur vass en skridsko är och hur stora skador det kan bli så jag var gryyymt orolig och tårarna bara sprutade! Jag ringde till Elin som kom hit i ilfart (Tack älskling!!) och hon var hos mig och stöttade mig när jag satt och ringde och ringde till akuten i Karlstad. Till slut fick jag iaf prata med Jocke (som var så jävla groggy så det gick inte... så jag fick prata med en sköterska istället). Sköterskan berättade för mig att de var tvungna att sy ihop benet på operation för det var för stort för lokalbedövning men de skulle ringa mig så fort det var klart, men det tar nog någon timme, sa hon...

1 timme gick, 2 timmar gick, 3 timmar gick... Efter 3,5 timme ringde äntligen telefonen!! Och då var det Jocke som ringde. Han hade precis vaknat efter operationen. Skridskon hade gått ända in till benet så både muskelfäste och ledband var helt av och senan som håller i knäskålen var av till 80%. Så de hade de fått sy ihop. Så nu är han gipsad från ljumsken och ner i sex veckor framåt... Han hade även fått blod för att han hade förlorat så mycket. Han hade tydligen haft turen att det var två ambulanssköterskor på läktaren som precis gått av sitt skift... Usch, vad hade hänt annars? Nä, dumma tankar, så ska man inte tänka!!!

Men som det lät igår skulle han få komma hem idag. Men nu när jag pratade med Jocke på morgonen så får han förmodligen bli flyttad till Västerås. Jag hoppas verkligen att det sker idag, för jag klättrar på väggarna här hemma!! Jag måste få träffa Jocke idag. Det känns typ som att han är död bara för att jag inte får träffa honom. Fy, äckliga tanke!

Tack alla söta vänner för er omtanke och allt stöd! Det uppskattas som fan! Det är i dessa situationer man verkligen känner att mina vänner är guld värda, det finns inga som ER! <3