God morgon!

Nu har det som hänt äntligen lagt sig och jag känner ett lugn i kroppen. Har t.o.m. sovit ganska bra i natt. Ja, eller förutom att jag har hostat hela natten... men det är ju en heeelt annan sak! :)

Det var så härligt att hälsa på Jocke igår. Vi fick vara på avdelningen ända till kl.22 fast besökstiden egentligen var slut redan 19.30. Fast vi är ju inte så stökiga, men vad vi fixade och donade..
"Ursäkta, kan vi få några extra kuddar?"
"Ursäkta, men kan vi få telefonen inkopplad?"

SKöterskorna var grymt trevliga och bara skrattade när vi bad om något nytt "ni har inte lite krav ni", sa dom ;). Men vad gör man inte för sin lilla gulleprins? I den här lilla härvan så insåg jag VERKLIGEN hur mycket jag älskar Jocke. Inte för att det är någon nyhet att han är the one men ibland tar man verkligen saker för givet. Det ska jag inte göra mer. Vem vet, det hade lika gärna kunnat bli tack och god natt. Men det ska vi inte ens tänka på.

Jocke ringde nyss. Läkaren hade precis varit där och berättat att han ska få ett nytt gips som är lite lättare (ni skulle se det han har nu... SHIIIIT vilket jääävla paket, jag orkade knappt lyfta hans ben). Och så skulle han få börja träna med kryckor och få duscha. Så, det var dagens planering. Sen är det upp till honom om han orkar komma hem idag, eller om det får bli imorgon. Men det blir iaf snart.

Jag ringde och pratade med min chef idag iaf och diskuterade möjligheten att kunna ta ut lite semester nu när Jocke kommer hem. Och det var förstås inga problem, det trodde jag inte heller men man vet ju aldrig! Men nu är jag ju ändå hemma och är sjuk så det vore ju lägligt om han kom hem nu... :)

Nu ska jag äta klart min frukost och fixa lite hemma så bär det av till Västerås vid halv tolv.

Tjooo!