Sitter i personalrummet och äter sprödbakad fisk med potatismos och broccoli, mums! Har planering så jag äter utan barn idag. Ganska skönt att slippa skydda sin mat mot diverse nysningar och hostattacker ;).
Jag var på föreläsning i måndags och det är den mest fantastiska och intressenta föreläsning jag varit på!
Den handlade om hur svårt det är att ta ansvar för sig själv och hur viktigt det är att veta vad det är som styr mig för att kunna se och förstå andra. Vilka är mina förutsättningar i livet? Vem lärde mig mod, försiktighet och ansvar? Vad präglade mig i tonåren, hur såg mina förebilder ut? Hade jag människor runt mig som såg och älskade mig som jag var eller fick jag kämpa för att passa in?
Den handlade även om hur det kommer sig att en del människor vi möter har stora, tunga sorger. Människor som borde vara tungsinta och klaga hela tiden, men är just de som andas ömhet och omsorg när jag har det svårt. Sen finns det andra som levt ett förskonat liv men klagar över minsta förkylning. Hur kan det vara så?
Människor som inte vet var de ska lägga sin smärta skyller ofta på andra och går in i en offer-roll. Men människor som kämpat sig igenom sin avundsjuka, bitterhet och smärta, har ibland hittat nycklarna till ett gott liv, nämligen att kunna sörja och älska.
Föreläsningen var väldigt djup men även rolig. Jag både skrattade och grät! Det var mest skratt faktiskt. Men när hon tittade på mig och sa: " lova mig att alltid tro på ditt barn" fällde jag en liten tår. För mig är det så självklart, men förmodligen är det säkert inte det för alla. Jag ska alltid älska mitt barn mer än allting annat och jag ska tro på honom/henne i allt han/hon gör, det lovar jag!
Nu ska jag äta klart. Det finns HUR mycket som helst jag skulle kunna berätta om denna föreläsning, men det går faktiskt inte att återberätta.
Ha en underbar dag!
Kram
Jocke är iaf nöjd. Fälgarna är ju snyggare än på bilen ;)
